waltzing

någon har satt mig i en jävla sits. och det är fan inte jag. jag är lapparna på anslagstavlan för alla att läsa och trycka in häftstift i.
således är den matematiken lätt att uträkna och summan blir väl att flytta hemifrån ter sig tusenfaldigt mer lockande och alla så kallade påkrystade familjetillställningar ter sig tusenfaldigt mindre lockande.
jag vill bara kedjeröka och aska på finporslinet och spela evil son i en tydligt eskalerande ljudskala.
jag behöver inte kylskåp för poesi. freoner är ozonets död. ett oväntat och obefogat slag i magen räcker.