mark, the question.



jag förstår inte mig själv och jag kan inte fatta att jag inte förstår. jag kan inte sluta skaka. jag kan inte sluta må illa. jag kan inte städa. jag kan inte jobba med en skällande hund i mitt öra. och stigbygeln är faktiskt jätteliten, precis som hammaren och den andra jag glömt namnet på. städet? nej. små är de i vilket fall. men hatet mot hundskall har ingenting med litenheten att göra.
jag måste tyda ett finskt vykort.
jag måste ta mig tid att lyssna på the travelling wilburys på riktigt.
jag måste ta mig själv på allvar.

jag måste ta mannen som skrev artikeln på orden då han uppmanade oss att ta bort "måste" och "borde" ur vårat vokabulär.

-gud, vad är det här? (uppgivet, trött och en gnutta irriterat)
-vad är vilket då?
-det här!
-vad, lite mer exakt, är det du menar?
-jag blir så trött..
-...
-..på sånt här som man inte förstår.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0