you can't be serial



jag höll på att döda lampan på biblioteket. den sitter i perfekt höjd med ett huvud som reser sig. sedan tog jag fyra minuter optimistiskt men hann ändå springa med splittrad andning till det blåa tåget. idag kanske ingenting är jobbigt. eller så glömmer jag bort att jag tog det där kortet i morse och så är allt lite jobbigare igen. till exempel så vill jag inte åka om 44 eller 43 eller såmångadagar det nu är kvar. till exempel så vill jag inte vara den som är den som inte vill. jag är däremot glad att jag är den som inte vill mest för att tiden går fort och inte är den som inte vill för att jag inte vill åka. för jag vill ju ändå åka. men tidens snabbhet och min oförmåga att utnyttja den är kanske världens sämsta kombination. det är inte ens en kombination. det är en differens.

det slår mig att jag redan har hemlängtan. speciellt till min mamma och till julen. jag vill ge alla mina finaste minnen, alla mina bästa känslor, alla de underbaraste dofter och vackraste syner i ett diamantbeklätt och sideninrett fabergéägg till min mamma. men det är inte alltid plus är bra. det är inte alltid konstruktivt är bra. minus kan vara vackert. destruktivitet kan vara vackert. och bra.



the radio depts - strange things will happen är vackrare än alla sommarnätter tillsammans. eller alla sommarnätter och dansande fötter summerade.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0